<p>Att bli en ung mamma har aldrig lockat Frida Ramstedt, men när maken Niklas och hon väl hade gift sig, bestämt sig för köpa hus, kände sig mätta på karriär-racet och parlivet utan barn, då var hon peppad och nyfiken på att försöka bli gravid.<br>Det var semestertider, och Frida förberedde sig enligt konstens alla regler: träning, bra kost, folsyratabletter – och inget vin på hela sommaren. Mot slutet av sommaren tog hon ett test. Inget plus på stickan. Negativt. Inte gravid.<br>– Jag blev så ledsen, knäckt faktiskt, tänkte ”Skit också, det gick inte”. Niklas var mer sansad och: ”Det tar tid, vi tar nya tag – nu går vi ut och käkar middag ikväll.” Och det gjorde vi, och jag tog några tröstglas. Men dagarna efter, när vi hade kommit hem från semestern, kändes det konstigt, så jag gjorde ett nytt test. Och det var positivt! Jag kände ”Nej! Eller jo! Hurra! Men… Vad har jag gjort?”. Jag som hade ätit bra och skött mig exemplariskt hela semestern – och så gjorde mig bort mig precis innan målsnöret … Det kändes så retligt.</p><h2>Förberedd som en duktig flicka</h2><p>Vi snabbspolar fram till den beräknade födelsedagen, och så lite till, och ännu lite till. Frida gick över tiden och fick åka på sjukhuset på kontroll varannan dag, men allt såg bra ut så det var bara att åka hem och fortsätta vänta. När hon var 42+4 beslutade man att sätta igång förlossningen.<br>– Och då gick det snabbt, det blev ingen direkt upptrappning med värkarna. Och det gjorde så FÖRBANNAT o-n-t, jag kan inte ens … nej, det går inte att föreställa sig eller förklara … och det kom från ingenstans, säger Frida. Jag hade verkligen förberett mig på förlossningen, som en duktig flicka, och hade plöjt massor av böcker, gått kurser, läst hundratals förlossningsberättelser och sett varenda avsnitt av den där TV4-serien, Barnmorskorna. Jag hade förstått att det inte riktigt går till som i amerikanska filmer, där vattnet går och sedan ploppar barnet ut. Jag visste att det kunde bli komplikationer, och att man inte hade någon barnmorska på rummet hela tiden. Men det här hade jag inte riktigt väntat mig. Jag fick fruktansvärda pinvärkar och blev chockad av kraften.</p><figure class="image"><img src="https://admin.babynaps.com/uploads/frida_ramstedt_trendenser_rulla_vagn_3_1024x683_bf00ba643e.jpg" alt="Frida Ramstedt – Trendenser – intervju med Rulla vagn" class="wp-image-2237"><figcaption><em>Frida Ramstedt med sonen Max. Foto: Anna Roström, smallpigart.se </em></figcaption></figure><h2>Slappnade av efter skrik</h2><p>Det skulle ta ytterligare 36 timmar av värkarbete innan Max till slut kom ut. Minnena och detaljerna är många, men de flesta har Frida förträngt.<br>– Hans hjärtljud gick ner så jag fick vänta lite innan jag fick epiduralen. Jag hann dock inte ”njuta” av ryggbedövningen särskilt länge när jag väl fick den. För plötsligt tillstötte ytterligare komplikationer och då blev det bråttom för att få ut honom, och läkarna fattade beslut om ett akutsnitt. Jag var så trött och utmattad vid det laget att jag bara ville få ett slut på smärtan. Att då hamna på ett operationsbord med allt vad det innebär var såklart en pärs i sig. Först när jag förstod att han var ute, och jag hörde att han skrek, kunde jag verkligen slappna av. Jag glömmer aldrig ögonblicket då jag fick se Max för första gången. Jag vet att jag tänkte: ”Är det så du ser ut, du som har varit därinne hela tiden?” Efter förlossningen var jag rätt så skärrad. Jag minns det som en förjävlig förlossning, den var hemsk, men jag kände verkligen hur jag var i trygga händer.</p><h2>Ett nödvändigt ont</h2><p>I april 2017 föder Frida parets andra barn – Max kommer att få en lillebror. Med Max i magen följde Frida varenda utvecklingssteg i en app, och hade stenkoll på storlek och vikt. Den här gången är det annorlunda.<br>– Nu är jag mycket mer inriktad på slutresultatet, säger hon. Jag skulle ljuga om jag sa att jag ser fram emot förlossningen, det gör jag verkligen inte. Den måste bara göras, det är så jag ser det. Inför den här förlossningen har jag fått möjlighet att gå på aurora-samtal, där man tillsammans barnmorska och läkare går igenom förlossningsberättelsen, och lägger upp en plan för att det som hände inte ska hända igen. Det har varit krävande, men också en stor hjälp. Och utöver det har jag haft svårt att känna glädje i att följa bebisens utveckling i varje steg. Jag vill bara att allt ska gå bra, och att vi ska få en frisk bebis när han är på rätt sida kroppen.</p><h2>Förvirrad av alla råd</h2><p>Väl hemma med Max i radhuset i Kungsbacka mötte familjen nästa utmaning: att sätta gränser. Vänner och familj ville mer än gärna välkomna nytillskottet. Och också gärna komma med goda råd.<br>– Den första tiden efter förlossningen var också rätt mycket upp – och ner, upp – och ner. Efter att ha född med akutsnitt var jag skör och hade ont. I början kunde kunde jag varken lyfta Max eller ta mig ur sängen utan hjälp. Vi tog också emot besök alldeles för tidigt och alldeles för ofta. Det är ju inte det att man inte vill träffa sina nära och kära, men med nästa barn kommer vi att sätta tydligare gränser för att vi som familj som få tid att återhämta oss. Nu är jag också mycket tryggare i min roll som mamma; jag har lärt mig att man inte måste lyssna på alla råd och ängsligt försöka vara alla till lags. Det är lätt att bli förvirrad, och glömma bort att alla föräldrar är den bästa föräldrarna för sitt barn – du känner ditt barn på ett sätt som ingen annan gör.</p><h2>Vill komma hem</h2><p>Att bli förälder är förmodligen livets största förändring. Eller som Frida säger: ”Det är en helt ofattbar omställning, som vänder upp och ner på precis allt." Men hur?<br>– Sedan han dök upp i vårt liv har jag omprioriterat allt. Jag skäms inte längre för att tacka nej eller välja det som är bäst för mig och min familj – utan att behöva förklara mig! Det låter säkert flummigt för vissa, men jag tror att många andra prestationsprinsessor kan känna igen sig. Det är en enorm lättnad. Dessutom har jag blivit mer fokuserad. När jag väl avsätter tid för jobb då går det undan; jag får mycket mer gjort än tidigare, eftersom för att jag nu vet att tiden är räknad på ett annat sätt.</p><h2>Fortsätter med förskola</h2><p>Som mammaledig med Max försökte Frida kombinera mammaskapet med bloggande och jobb. Det funkade okej när han sov mycket och ofta, men sämre när han började gå vid 8 månaders ålder och dessutom bara sov en gång – istället för två-tre gånger – om dagen.<br>– Den här gången kommer jag definitivt att vara ledig mer än med Max, men ändå hålla liv i bloggen förstås. Från maj till september är jag helt ledig. Max kommer att gå i förskolan de timmar han får; han lär sig massor där, trivs jättebra och ska givetvis få fortsätta att träffa sina kompisar varje dag, så det känns självklart. Och den nya bebisen ska ju få sin uppmärksamhet och tid. Den här gången vill jag verkligen vara mammaledig, jag känner att jag vill ha revansch; med Max valde jag ofta att jobba istället för att vila. Den här tiden då du är 110 procent förälder, den är så kort, så jag vill verkligen ta vara på den nu. Det kan ju vara&nbsp;en rätt så behaglig tillvaro att vara mammaledig om man sänker kraven på sig själv. Och det blir också en inskolning i rollen som förälder: vem och hur är jag som mamma, liksom?</p><h2>Haft sönder två apor</h2><p>Som Sveriges största inredningsbloggare med ett stort designintresse behöver Frida och Niklas såklart anpassa en del i det egna hemmet, även om de valt en enklare väg under småbarnsåren med ett lättskött radhus.<br>– När Max började gå fick vi ändå rensa hela huset och plocka bort allt som var löst i hans räckvidd. Jag hade varit kaxig och sagt att man inte skulle anpassa livet efter barnen, men det fick jag äta upp under en period. Men efter ett tag kunde vi ställa tillbaka grejorna igen, så det var ingen större fara. Man måste komma ihåg att inget är för alltid i ett barns utvecklingsfaser. Det är så lätt att få panik och tänka ”Ska vi alltid ha det såhär nu?”. Och visst blir man ledsen när älskade saker går itu, det måste man få bli. Max har haft sönder två av mina Kay Bojesen-apor och jag grät lika mycket av frustration båda gångerna. Men det är ju bara prylar, det hade varit hundra gånger värre om Max hade ramlat in i ett marmorbord, det vore oåterkalleligt; en apa kan man ju laga.</p>

Frida Ramstedt, 37, är kvinnan bakom Trendenser, en av Sveriges största och första bloggar om inredning och design. Hon är mamma till Max, född i maj 2013, och väntar en son i april 2017. Här berättar Frida om sin ”förjävliga förlossning”, om att sätta gränser – och om de där förstörda aporna.

2233.jpg

Frida Ramstedt, Trendenser: ”Jag skulle ljuga om jag sa att jag ser fram emot förlossningen”

<p>Det sägs – halvt på skämt, halvt på allvar – att man inte vet hur det är att vara förälder förrän man har två barn. Det har Julia Mjörnstedt och maken Emanuel Karlsten nu. Hur det är? Enklare, menar Julia.<br>– Jo, faktiskt. Det finns alltid någon som behöver en. Billie har alltid varit rätt så mammig, hon har ofta valt mig på något sätt. Nu när Frank är här och jag är mycket med honom har pappa-dotter-relationen blivit väldigt mycket bättre. Och om hon nu väljer mig är det liksom inget problem, eftersom Frank då behöver att Emanuel tar hand om honom.<br>– Vi som föräldrar är också mycket coolare nu; med första barnet var jag mer stressad, och vi hade en så klar bild av hur vi skulle vara som föräldrar. Sådant får man skrota så fort barnet kommer – det blir som det blir. Nu bryr vi oss inte om hur man ”ska” göra, utan gör det som är mest praktiskt. Till exempel sover Frank och jag just nu i ett rum, och Emanuel och Billie i ett annat. På så sätt slipper de bli störda på nätterna, och Emanuel kan vakna tidigare och ta hand om Frank, så att jag kan ta lite sovmorgon. De här småbarnsåren är en extremt kort period i livet, så då är det klokt att göra det som är mest praktiskt, tänker vi.</p><h2>Mellan kärlek och dödsångest</h2><p>När paret hade kommit hem från BB med dottern Billie låg Julia en kväll och grät i sängen. ”Vad är det?”, frågade Emanuel. Snyftade fick Julia fram svaret: ”Tänk om hon blir mobbad i skolan”.<br>– Han bara tittade på mig och sa: ”Hon är två dygn, Julia. Vi kanske kan ta det lite längre fram.” Och det har han rätt i såklart. Jag oroar mig rätt så mycket. Samtidigt vet jag att mycket går att påverka, men känner också en maktlöshet och litenhet inför det som jag inte kan förändra. Min tröst är att jag får vara med och rusta den här lilla personen till att bli en vettig människa som kan skydda sig själv mot mycket av det onda här i världen.<br>– Att bli förälder är mycket mer än vad jag kunnat föreställa mig; inga känslor är lagom, för ett barn är inte lagom, det är kärlek så stark att du blir illamående, och det är skräck och dödsångest i nästa sekund. Det är extra allt och allt är så äkta.</p><h2>Undrar över strecket</h2><p>Julia berättar att hon har en ”sjuklig relation till tid”. Hon är skrämmande medveten om att de där stunderna av lycka snabbt kan förändras. Det har hon själv upplevt; för tio år sedan fick hon beskedet att hon hade tjocktarmscancer. Idag är hon friskförklarad, men ärret över magen finns kvar som ett minne.<br>– Att jag har haft cancer blir mer och mer avlägset för mig, men nu börjar Billie komma i en ålder då hon frågar om det där strecket på magen, och då väcks det såklart till liv. Som tur är är det så odramatiskt med barn. Billie frågar och jag förklarar att jag var sjuk och hade dumma saker i magen, och att doktorn har tagit bort dem. Och hon säger bara: ”Aha, okej, vad bra.” Det är klurigare när hon frågar vad som händer när man dör, särskilt när jag själv har dödsångest till och från. Och den cancerform som drabbade mig är ärftlig, så mina barn kommer få göra tarmundersökningar från 16 års ålder. Så det där finns alltid med.</p><p><img width="750" height="742" class="alignnone wp-image-1892 size-full" src="https://admin.babynaps.com/uploads/julia_mjocc88rnstedt_3_b3e4ef2799.jpg" alt="Ung Cancer-grundaren Julia Mjörnstedt: ”Det är klurigt när hon frågar vad som händer när man dör”"></p><h2>En dag för att behålla platsen</h2><p>Att spendera tid med sina barn är viktigt för Julia. Oerhört viktigt. Hon beskriver hur hon inte skulle sätta någonting före dem; karriären och jobbet har halkat ner på prioriterings-ordningen sedan hon blev mamma.<br>– Jag tycker verkligen att det är kul att vara med mina barn, och jag vill ägna så mycket tid som möjligt med dem. Därför är det självklart för mig att Billie ska vara hemma med Frank och mig på dagarna, istället för att gå i förskola. Jag dömer inte hur andra gör, men jag tycker att det är jättekonstigt att först ha lyckan att få barn, och sedan välja att bara träffa dem tre timmar av dygnets vakna timmar. Det är sjukt att vi ska jobba så mycket; sex timmars arbetsdag kanske inte vore så dumt.<br>– Billie började i förskola efter vår föräldraledighet, men när Frank föddes valde vi att hon skulle vara hemma istället. Då fick vi veta att man förlorar platsen om barnet inte är där på två månader. Så i förra veckan fick hon gå dit en dag, för då börjar en ny två-månaders-period. Så hon kommer att gå en dag varannan månad. Exakt hur länge jag kommer att vara mammaledig med båda barnen den här gången vet jag inte. Men om jag får välja: tills de är 18 år (skratt).</p><h2>Skönt hänga med vuxna</h2><p>När Julia var mammaledig bara med Billie hade hon flera vänner som hade barn i samma ålder, men den här gången är det annorlunda: med Billie hemma måste hon vara mer aktiv – och se till att hitta andra föräldrar att umgås med.<br>– Jag har hittat folk genom Rulla vagn, och vi har startat en egen mammagrupp. Det är ett väldigt, väldigt bra initiativ! Att få barn är härligt, men jag vet alltför många mammor och pappor som har blivit superdeppiga av det, för att de verkligen bara har suttit hemma. I längden är det ju inte superkul att bara umgås med en under-ett-åring hela dagarna. Det är skönt att få hänga med andra vuxna också.</p>

Julia Mjörnstedt Karlsten, 31, är grundare av organisationen Ung Cancer och aktuell som designer på egna filt-varumärket Woollie. Hon är mamma till Billie, född i juli 2013, och Frank, född i januari 2017. Här berättar Julia om dödsångesten och strecket på magen – och om varför hennes dotter bara går i förskolan en dag varannan månad.

1884.jpg

Ung Cancer-grundaren Julia Mjörnstedt: ”Det är klurigt när hon frågar vad som händer när man dör”

<h2><b>Bärsele eller bärsjal</b></h2><p>Nyfödda bebisar älskar att vara nära en förälder. De är också <strong>vana att ligga i mammas mage och följa hennes rörelsemönster</strong>. En bärsele eller bärsjal liknar detta och är därför ofta något som nyfödda älskar. Helt enkelt en lifesaver när din bebis har svårt att komma till ro! Dessutom sparar du på ryggen och får händerna fria!</p><h2><b>Ett babynest</b></h2><p>Något vi tycker du ska ha på inköpslistan är ett babynest (eller en myspöl som det så gulligt också kallas). Går också finfint att sy själv! <strong>Du kan ta med det redan till BB och använda det från dag ett. Ett tips är att ha nestet i er egen säng en tid innan bebisen föds, så luktar det som föräldrarna (den absolut bästa doften en bebis kan tänka sig!). </strong>Nyfödda bebisar är vana att ligga trångt i mammas mage och de flesta bebisar tycker om att känna den ombonade känslan som ett babynest skapar. Det är också perfekt att ha i sängen mellan er vid samsovning eller att lyfta barnet i mellan exempelvis vagnen och sängen.</p><h2><b>Rätt kläder</b></h2><p>Finns det något mer magiskt än att tvätta och vika små bebiskläder den där sista förväntansfulla tiden innan det är dags...? Om du är osäker på hur många du behöver köpa av varje är det bättre att köpa extra av sådant som behöver bytas ofta, såsom bodies. </p><p>Som ett riktmärke kan följande vara bra att ha hemma:</p><ul><li>4 st omlottbodies</li><li>4 st mjuka byxor</li><li>4 par strumpor</li><li>3 st sparkdräkter</li><li>3 pyjamasar</li><li>1 st kofta</li><li>2 st tunna mössor</li><li>1 st ulloverall (vintertid)</li><li>1 tjockare mössa + tossor (vintertid)</li><li>fleeceoverall eller fodrad overall (vintertid)&nbsp;</li></ul><h2><b>Gör matningen enkel!&nbsp;</b></h2><p>När man som nybliven förälder kommer hem från BB är det stort fokus på tre saker: mat, sömn och blöjbyten. Att förbereda sig genom att ha tillbehör hemma så att matningen blir så enkel som möjligt är skönt, så att ni slipper åka till Apoteket det första ni gör.</p><p>- Om du <strong>ammar</strong> brukar bröstvårtscremé, amningsinlägg och en amnings-BH vara en god idé att ha hemma. Men det finns också en mängd andra hjälpmedel, till exempel kupor som luftar dina bröstvårtor, värmande kupor vid kallt väder eller amningsnapp.</p><p>- Om du <strong>flaskmatar</strong> finns det en uppsjö av flaskor att välja mellan (och ibland kan man behöva prova flera innan man hittar den som bebisen gillar bäst). Hitta en flaska som motverkar att barnet sväljer för mycket luft och som är giftfri. Annat som kan vara bra att ha hemma är en pulverdoserare, en burk som sluter tätt och en bra termos. Det underlättar att ha kokat kallt vatten i en tillbringare och kokhett vatten i termosen, som du blandar för rätt temperatur.</p><h2><b>Mat i frysen – men bara den som går att äta med en hand!</b></h2><p>”Den första tiden hemma med nyfödd bebis är de små snittarnas tid” sa barnmorskan på vår föräldrautbildning. Och helt riktigt – när man den första tiden maratonmatar och vaggar en liten bebis är en varm måltid något som ofta prioriteras bort. Trots att mat i magen, och därmed extra ork, är superviktigt. Då funkar mat man kan äta med en hand alldeles utmärkt!<br>&nbsp;</p>

Det finns hur många listor som helst på nätet med vad du behöver ha hemma den första tiden med nyfödd bebis (här är Rulla vagns egen lista!), men det kan bli vara svårt (och dyrt!) att ha allt hemma. Här har vi listat våra favoriter bland grejerna att ha på plats när du kommer hem från BB. 

795.jpg

Måste-ha-grejerna första tiden med nyfödd bebis

BabyNaps

Här hittar du hundratals artiklar och guider för dig som är gravid eller nybliven förälder. 

Artiklar & guider om livet med bebis

Gravid? Härligt, då hittar du alla våra artiklar om graviditet och förlossning här.