***

Familj nr 1 "poolar": Lisa och Martin är föräldrar till Bror, 4 år, och Ola, 6 månader. 

Vi kör ner alla pengar vi har i en stor pott, och delar lika oavsett vem som lägger mest

– Vi delar först på alla gemensamma kostnader som man har som familj; allt från hyra och försäkringar till trängselskatten och HBO-kontot. Sedan "poolar" vi det som blir över, och delar de pengarna på hälften. På så vis har vi båda har lika mycket att röra oss med när de fasta månadskostnaderna är betalda. För oss är det viktigt att se alla inkomster som hela familjens pengar, och inte som att den som arbetar “ger” av sin lön till den som är hemma. Det är viktigt att likställa arbete hemma med arbete på jobbet, och ingen av dessa ska göra så att man får mer eller mindre pengar än den andre.
– På detta viset blir förutsättningarna lika, men vill den ena unna sig någon pryl eller annan lyx utöver det vanliga, ja då får den personen kanske också snåla in lite själv på take-away-kaffe eller uteluncher eller något annat. Självklart hjälper vi ändå varandra om den ena skulle få slut på pengar någon månad, och det är inte så att vi betalar var och en för sig när vi är ute och gör någonting tillsammans. Men för oss blir det här en bra kombination av att dela helt lika på inkomsterna, men samtidigt få utrymme att göra lite märkliga ekonomiska prioriteringar ibland om man känner för det...
– Vi har valt att göra på det här sättet för att det kändes enklast helt enkelt. Eftersom att vi tjänar olika under olika perioder, har olika SGI och en av oss drar dessutom ibland in lite extrainkomster på frilansuppdrag, så blev det genast snurrigt när vi skulle försöka väga upp och jämna ut. Nu kör vi ner alla pengar vi har i en stor pott helt enkelt, och delar lika, alldeles oavsett vem som lägger i hur mycket.
– Det positiva är, förutom att det blir ganska rättvist, att det hjälper en att sudda ut mitt-och-ditt-tänket lite. Är man en familj så jobbar man ju för alltid för varandra, oavsett om det är på sitt jobb-jobb eller hemma med barnen. Det negativa är förstås att det finns en risk att den ena har lite dyrare vanor, eller att någon kanske oftare gör enstaka inköp som ändå är till hela familjen. Då skulle det förstås vara mer hundraprocentigt rättvist att låta alla inkomster och utgifter gå till ett och samma konto. Kanske är den här metoden ett steg på vägen dit.

***

 
Familj nr 2 delar lika på räkningar, men resten är eget: Johanna och Axel har barnen Nils, 3,5 år, och Olle, 2 månader.

Den som är föräldraledig ska ha en rimlig nivå av pengar att röra sig med

– Vi har gemensam ekonomi på det sättet att vi tänker att våra pengar är bådas pengar. Rent praktiskt har vi både  gemensamma konton, till exempel ett för sparande och ett där alla räkningar dras, och egna konton, där lönen kommer in. Varje månad förs det automatiskt över en summa  - större delen av lönen, men inte hela - till de gemensamma kontona. Vi sätter in samma summa från oss båda.
– Under föräldraledigheten justerar vi ner summan som dras till de gemensamma kontona för den som är föräldraledig, så att hen fortfarande har en rimlig nivå av pengar kvar på kontot att röra sig med. I teorin har vi nog också tänkt att den som jobbar tar de flesta av de räkningar som kommer sporadiskt, eftersom den har mest på kontot, men ärligt talat det blir lite som det blir med detta. Vi för över pengar till varandra om det behövs.
– Vi har gjort såhär för att det är smidigt och känns rättvist. Vi delar självklart på föräldraledigheten så båda två kommer ju att vara i båda rollerna, alltså ha lön som vanligt en period och föräldrapenning en period. Jag ser egentligen ingen nackdel med vårt upplägg faktiskt. Det skulle känna konstigt att vara i en parrelation med barn och samtidigt ha tydligt separerad ekonomi och kanske därmed olika ekonomiska förutsättningar, tycker jag. Alla ekonomiska beslut rör ju oss båda.
– En nackdel kan möjligen vara att jag får lite mer pengar över på mitt konto än min sambo får, eftersom jag tjänar mer än honom. Men eftersom vi räknar alla pengar som gemensamma är detta egentligen mest en praktisk fråga. Mitt bästa tips när man ska fundera över ekonomin under ledigheten är nog att se till att båda föräldrarna sitter i samma ekonomiska båt så att inte den ena får mindre att röra sig med än den andra, vare sig på kort eller lång sikt.
 

***

Familj nr 3 har helt gemensam ekonomi: Martina och Jonathan har tillsammans barnen Stellan, 4 år, och Bo, tre veckor. 

Det blir inget tjafs om ditt och mitt med helt gemensam ekonomi

– Vi har valt att ha gemensamt konto, sedan vi skaffade lägenhetslån och unge ihop för några år sedan. Bådas lön går in på det gemensamma kontot, och vi betalar bådas räkningar därifrån. Sedan har vi ett riktigt futtigt sparkonto på en annan bank, som vi slänger in typ 200 spänn i månaden på. Bra för det ekonomiska samvetet! Även om det är en piss i Nilen.
– Vi har valt att göra så för att ibland tjänar någon av oss mer och ibland den andra. Det känns mest rättvist att hela hushållets kassa gynnar hela familjen. Särskilt i perioder av föräldraledigheter, VAB och sånt. Då skulle det kännas underligt om den som ställde upp för hushållet på något enda sätt blev ekonomiskt lidande. Plus, helt ärligt, ingen av oss gillar administration, och ett konto är ju ett sätt att förenkla ytterligare…
– Fördelarna med att göra som vi gör är att det blir rättvist, att ekonomiska beslut fattas gemensamt och att det inte blir tjafs om "mitt och ditt”. Gud, så tröttsamt att tjafsa om det också under småbarnstiden… En nackdel är att det är lite svårare för en att unna sig något, typ en onödigt dyr pryl eller en extra lyxig lunch, när det dras från det gemensamma kontot. Samtidigt så är det väl ändå så i alla familjer – att om en av medlemmarna jämt käkar lyxlunch så påverkar det den andra?
– Se till att det blir rättvist! Tar någon ut hela ledigheten? Se på något vis till att båda har likvärdig ekonomisk frihet. Den som jobbar ska inte ha mer! Basta! Och, pensionsspara till den som är föräldraledig fler dagar. Tråkigt, men några av oss ska ju bli 65+ någon gång.