Det är egentligen inte alls konstigt att kärleken till bebisen inte känns helt självklar från början.
- Livet kastas om helt, friheten försvinner och det är många som känner att de ”fastnar” i hemmet med amning, dålig sömn och smärta i kroppen. Det kan bli en chock och mitt i allt finns pressen om att känna den största kärleken i livet. Jag vågar nästan säga att alla har tänkt ”fula tankar” om den nya situationen och det är helt okej. Du är inte en sämre förälder för det, säger Johan Holmgren, specialistsjuksköterska inom barn och ungdom på Knodd.
För att förstå varför det är vanligt att kärleken tar tid och inte är lika rosaskimrande som man kanske trott, menar Johan Holmgren att vi måste bena ut den första bebistiden.

FEM skäl till att kärleken kan ta tid

1. Förlossningen ÄR inte lika perfekt som på film (sorry!)

Mycket handlar om förväntningar och många har en glamorös bild av det första mötet med bebisen. Men verkligheten ser ofta annorlunda ut: det är kämpigt att föda, det kan sluta med snitt eller oro för att något ska gå fel. När bebisen till slut kommer är det vanligt att vara mycket trött och omtumlad och att ha ont.

2. Bebisen ser inte ut som du tänkt dig

När väl bebisen – som du har väntat på i nio månader – kommer ser den kanske inte ut som du föreställt dig. En del barn kan vara ihoptryckta, klämda och se lite sneda och platta ut. Även om det är helt normalt och bebisen rätar ut sig kan man bli rädd och tänka: ”Hjälp, det var inte såhär jag trodde att min bebis skulle se ut!”

3. Baby blues och humörsvängningar

Ungefär 3-5 dagar efter förlossningen kan mamman bli tillfälligt nedstämd, vilket kallas för baby blues. Hon kan börja gråta för ingenting, bli superglad för konstiga saker och många kvinnor beskriver det som den största pms-stormen någonsin. Det går ofta över inom några dagar. (Så vet du om du drabbats av baby blues!)

4. Förlossningsdepression

Att kärleken inte kommer direkt betyder inte att du lider av förlossningsdepression, men det kan vara så. Förlossningsdepression är vanligt och grundar sig i utmattning, trötthet, stark oro, skamkänslor och rädsla att skada sitt barn. Prata med BVC om du misstänker att du kan lida av detta. (Läs om Majken som fick en förlossningsdepression!)

5. ”Hjälp! Är jag en bra förälder?”

Plötsligt står du hemma med din bebis i famnen och ska börja våga lita på att du grejar det. Det är vanligt att tänka ”är jag en bra förälder?” och att känna oro för plötslig spädbarnsdöd eller rädsla för att exempelvis tappa eller skada barnet.

TRE MAMMOR BERÄTTAR:

Jag ville bara springa därifrån!

Caroline, mamma till 2-årig pojke

- Jag hade förväntat mig att jag skulle få upp mitt barn på bröstet med den största lyckan i livet, berättar Caroline. Det blev inte så alls. Min förlossning var tuff och jag fick opereras och vara ifrån mitt barn de första timmarna. När vi kom hem kände jag mig kvävd av att bara amma morgon till natt utan avlastning och när familj och vänner hälsade på kunde jag känna mig avundsjuk på att de kunde gå när de ville. Jag var trött, kunde inte gå efter förlossningen och när någon tog min son blev jag lättad och ville bara ville springa därifrån. Allt vände när min kropp började må bättre och idag är allt toppen. Mitt bästa tips är att försöka acceptera att alla känslor är tillåtna, våga prata med någon i din närhet eller BVC och ta en paus när du inte orkar.

Jag grät och oroade mig för allt!

Sofie, mamma till pojke på 10 månader

- Efter förlossningen svävade jag på moln och kände mig som den lyckligaste i världen, berättar Sofie. När vi kom hem började jag oroa mig för att min son skulle skadas, sluta andas eller vara sjuk. Jag grät jättemycket och hade själv svårt att sova av rädslan för plötslig spädbarnsdöd. Jag satt upp och sov med min son i famnen så mycket jag orkade.
- Det var som att jag var blockerad av oro och kunde inte känna de känslorna som jag märkte att pappan kände. Jag kände mig som världens sämsta och otacksammaste mamma som inte älskade sitt barn så som man borde. Med tiden släppte oron och känslorna växte ikapp mig. Idag älskar jag min son mer än själva livet.

Det kändes overkligt att hon var mitt barn.

Amanda, mamma till 4 månader gammal flicka

- Efter en lång och utdragen förlossning var jag helt slut när min dotter föddes, berättar Amanda. Jag minns att jag tänker att ”jag dör om jag inte får sova” och gav dottern till pappan. De första dagarna ammade och sov jag mest och kände inte direkt någon kontakt till min dotter.
- Jag märkte att pappan tog ett större ansvar. Jag orkade inte riktigt bry mig om att jag var med vid sidan av deras bubbla. Jag tyckte om min dotter och ville ta hand om henne, men det var så overkligt att hon skulle vara mitt barn. Det visade sig att jag hade en förlossningsdepression och när jag fick hjälp vände allt. Kärleken kom när hon var fem veckor gammal.

Expertens bästa tips när kärleken tar tid

• Sömn, sömn och sömn. De flesta problem löser sig med sömn. Sov när bebisen sover är inte bara en klyscha!
• Acceptera läget. Det är okej och normalt att kärleken inte kommer på en gång. Låt det ta tid och lita på din förmåga. När du ser att barnet växer och mår bra är det ofta lättare att landa i att du gör rätt. Därefter är det lättare att slappna av och börja bygga upp känslorna till barnet.
• Kalla in trupperna. Familj eller vänner kan rulla barnvagnen, bära i sele eller ge flaska en stund så att du kan vila eller ta en dusch.
• Professionell hjälp. Prata med BVC om dina känslor. Ingen kommer döma dig, men de kommer kunna hjälpa dig framåt.
• Släpp fasaden. Pressen att vara snygg, vältränad och ha ett snyggt hem är hög. Försök släppa allt och fokusera på att må bra på insidan. Det är ok att se trött ut, ligga i soffan och äta hämtmat!