Man pratar ibland om mentalt starka barn. Eller som Dag Härdfeldt, barnpsykolog, brukar kalla dem: motståndskraftiga barn.
– Dessa barn kännetecknas av god självkänsla, anpassningsförmåga och förmåga till problemlösning, berättar han.

Det är egenskaper som de flesta föräldrar vill skicka med sina barn, men hur ska man egentligen göra för att stärka och uppmuntra just dem? Här listar Dag Härdfeldt sex saker att tänka på – som faktiskt kan vara enklare än de låter:

1. Ge uppmärksamhet ­

Vill du fylla ditt barn med motståndskraft så ös på med positiv uppmärksamhet. Det är ett behov som är medfött och små barn gör som bekant allt för att fånga din uppmärksamhet.
– Vad den positiva uppmärksamheten gör är att skapa en emotionell inställning till omvärlden som bygger på trygghet. Barnet lär sig att det inte är ensamt, att världen går att lita på, säger Dag Härdfeldt.

TIPS! Det vi föräldrar fokuserar på har också en tendens att förstärkas. Så ös på med beröm över sådant du gillar och fäst mindre uppmärksamhet vid sådant du inte gillar. Beröm mer, tjata mindre!

2. Leka

Barn som leker mycket blir bra på att lösa problem, hantera sina och andras känslor och får ett mer utvecklat språk.
–  Vissa former av lek är extra utvecklande för barnen. Som barnstyrd lek där barnet själv väljer lek och föräldern är lyhörd och följsam, säger Dag Härdfeldt.

TIPS! Det kan nästan låta för enkelt, men bara 20 minuters lek med odelad uppmärksamhet om dagen är som ett vaccin mot frustration och bråk. Här kan du läsa mer om barnstyrd tid.

3. Ge barnet stegvis stöd

Vad kan då detta betyda? Jo, det handlar om att hjälpa barnet att hantera och lösa problem som uppstår – i allt från att lära sig gå till att göra läxor. Tricket är att stötta, utan att göra för mycket åt barnet.
– Det är en balansgång. Inte hjälpa för mycket så att barnet blir passivt, och samtidigt inte vara för försiktig så att barnet blir hjälplöst eller frustrerat. Tricket är att bryta ner problemet i mindre utmaningar som barnet kan klara av, säger Dag Härdfeldt. Som när barnet ska lära sig gå. Först håller vi i höfterna så att överkroppen är i balans, sedan i bägge händerna och till slut i bara en hand.

4. Rutiner (Så klart!)

Rutiner, rutiner, rutiner – visst kan man känna sig något less på det ordet. Men faktum är att det är viktigt även för barnets sociala utveckling.
– När man arbetar med rutiner så lär man barnet värdefulla färdigheter, som att skjuta upp kortsiktig tillfredsställelse till förmån för belöning framöver. Som att vara sugen på godis, men behöva vänta till på lördag. Att kunna resonera kring långsiktiga och kortsiktiga konsekvenser är oerhört viktigt för att hantera yttervärldens krav, säger Dag Härdfeldt.
Det behöver dock inte handla om en massa trista regler. Barnet får gärna vara delaktig i att utforma rutinerna och kunna se poängen med dem.
– Föräldrarna bestämmer, men barnen får också något att säga till om när de blir större. Om läggningsritualen sker mellan klockan 19 och 19.30 kan barnet få bestämma i vilken ordning saker och ting ska göras. Man kan absolut vara diplomatisk när det kommer till rutiner. 

TIPS! I appen BabyNaps får du ett sömnschema för din bebis med perfekt tajmade sovstunder. Det är starten på en bra rutin.

5. Fråga - istället för att trösta

Här handlar det om att hjälpa barnet nyansera sina tankar. Tankar är uppfattningar och tolkningar av skeenden – och barn (ibland även vuxna!) kan ha en tendens att dra fel slutsatser om varför saker och ting sker.
– Om barnet exempelvis kommer hem med en negativ tanke – kanske har det hänt något på förskolan som gjort barnet ledset – då är det viktigaste inte att försöka trösta och säga emot den tanken. Till exempel med plattityder som: ”Så är det säkert inte!” eller "Nej då, hen ville säkert inte vara dum!". Kör inte över känslan och tanken som finns, säger Dag Härdfeldt. Ställ istället frågor, försök se händelsen ur andra perspektiv och hjälp barnet att tolka det som hände på ett annat sätt.

6. Gå in som extra-hjärna

Den kanske största föräldraklyschan har inte uppkommit utan anledning: barn gör faktiskt oftare som du gör, än som du säger. Eftersom barns hjärnor inte är färdigutvecklade (förrän i 20-årsåldern!) behöver du ibland gå in som en sorts ställföreträdande hjärna. Detta för att visa hur man kan reagera på och hantera jobbiga händelser eller kontrollera negativa känslor.
– Om barnet skriker och gnäller så hjälper det inte att gapa tillbaka. Men visar du att du klarar av frustrationen – "du är påfrestande just nu, men jag har medkänsla och tolerans" – så förmedlar du att negativa känslor kan hanteras genom att vara snäll och lugn, säger Dag Härdfeldt.
På samma sätt får vi ibland rycka in och vara ställföreträdande språkcentra.
– Testa att berätta att ”för mig brukar det kännas så här när si och så händer”. Det kanske inte alls var så barnet kände, men då har du gått in och visat hur man kan prata om känslor.

TIPS! Här kan du lyssna på ett poddavsnitt med Petra Krantz Lindgren om att stärka barns självkänsla.