De flesta föräldrar känner säkert igen känslan av att det skär sig hemma – hur ska man få färdigt maten när barnen tjatar om tv, rycker en i byxbenet eller klagar högljutt för att de inte får hälla vatten på golvet? Varje dag kan förstås inte bli perfekt, men det finns knep och nytänk att ta till för den som känner att man hamnat i en vardagsloop av gnäll.
– En vanlig orsak till gnäll, tjat och det man ibland kallar trots, handlar om att man egentligen är lite trött, lite hungrig eller lite överstimulerad, säger Ulrika Birberg Thonberg, universitetslektor i psykologi vid Linköpings universitet. Inte sällan händer det vid situationer när man har en tid att passa eller en vardag att pussla ihop, som vid hämtning på förskolan.
– Som förälder är det lätt att tolka det som att barnet bara inte vill göra som man säger. Man glömmer bort att titta på bakgrunden till problemet. Till exempel efter en dag på förskolan då barnet hållit ihop hela dagen, fått många intryck och egentligen är ganska trött. Då behöver man ofta landa en stund innan man kan gå vidare med eftermiddagen, säger Ulrika Birberg Thonberg. Dessutom är man som förälder kanske själv ganska trött, vill få maten färdig och har saker att fixa.

Då kan det vara en bra idé att testa något av följande tips:

Stanna upp och ta hand om relationen

I alla vardagsbestyr kan man tappa en viktig detalj: själva relationen med barnet. Efter en dag isär, på förskola och jobb, behöver man stanna till och återknyta till varandra. Kanske är det värt att pausa på en bänk på vägen hem varje dag, och bara uppmärksamma barnet, utan att tänka på middagen eller det där man inte hann på jobbet.

Gör nästan som barnet vill

Blir det tjat om tv-tittande eller ipad-spelande varje dag? Testa att byta ut ditt ”nej” mot ett närliggande förslag.
– Om man inte vill att barnet ska titta på tv just då, bemöt tjatet och föreslå att ni sätter er ner i soffan och läser en stund istället, säger Ulrika Birberg Thonberg.

Var hellre glad än konsekvent!

– Det viktigaste av allt är att man har trevligt tillsammans i familjen. Ibland fokuserar vi väldigt mycket på att uppfostra och vara konsekventa. Men så fort vi säger nej så riskerar vi att hamna i en maktkamp, och då får man fråga sig: är det värt det – och vad ger det på lång sikt? Kanske är det viktigare att mötas och ha en mysig stund istället. Barn klarar av att vi inte alltid är konsekventa, säger Ulrika Birberg Thonberg. Så istället för att slentrianmässigt säga nej till saker, kanske man en eftermiddag då och då kan frångå hur man brukar, eller bör, göra.
– Om målet är en fin relation med barnet över lång tid, så behöver man ibland kompromissa. Man kan inte bara säga nej om man vill undkomma tjat, gnat och gnäll. Och är det så att man inte blixtsnabbt kan bestämma sig för undantagskväll eller inte – ja då går det bra att förklara det för barnet. Man kan helt enkelt säga: ”Jag vet faktiskt inte, jag måste fundera en stund innan jag kan säga ja eller nej”. Ett bra sätt att slippa måla in sig i nej-hörnet!

Fixa din egen gnällighet först

När situationer inte blir som man tänkt sig, kan det ibland bero på att man själv är hungrig, stressad eller av någon annan anledning inte har tålamodet med sig. Då kan det vara en bra idé att själv ta den där pausen och andas i fem minuter innan man tar tag i nästa grej. Eller varför inte ta ett eget mellanmål innan förskolehämtningen?
– Samma sak på helgerna, man vill göra så mycket med och för barnen att man kanske inte själv får det där andrummet och pausen som behövs. Vi vet att man blir mindre flexibel när man är pressad, stressad och trött. Då får man tunnelseende och fastnar lättare i tjat, säger Ulrika Birberg Thonberg. I sådana situationer är det lättare att själv låsa sig i förväntningar på bråk och motsträvighet – trots att tandborstningen kanske inte alls blir ett problem just denna kväll.

Ge möjlighet till val

I vissa situationer kan barnet helt sonika få välja själv: de röda eller blå byxorna? (Men inte inga byxor!). Vissa saker är inte förhandlingsbara – tänderna måste borstas och är man sjuk måste kanske medicinen tas. Men i de situationerna kan man också ge barnet en typ av val.
– Om barnet tvärvägrar något som måste göras, så kan man börja med att säga: "Vet du, vi måste borsta tänderna. Antingen gör vi det nu och är glada, eller så bråkar vi om det. Jag kommer fortfarande att borsta dina tänder, men vi blir arga och ledsna båda två". Ett riktigt litet barn förstår inte detta, men över tid så kommer barnet att vänja sig vid att vi kommer att borsta tänderna, oavsett om jag säger nej. Och förhoppningsvis väljer barnet då det glada sättet, säger Ulrika Birberg Thonberg. På detta sätt ger man barnet lite handlingsutrymme, samtidigt som man som vuxen tar ansvar för det som måste hända.

Använd humor!

– Jag tror på humor och avledning. "Nej nu står vi här och tjatar båda två, det blev ju inget kul, ska vi börja om från början?". Det fungerar bättre på lite större barn är riktigt små, men det visar barnet konsekvenserna – när vi gjorde såhär istället så blev det bättre och mysigare. Man kan även prata efteråt om att det blev bråkigt och vad man kan göra idag för att slippa det där jobbiga bråket, säger Ulrika Birberg Thonberg.