Det kan vara svårt att avgöra vem en lämning på förskolan i gråt och skrik är värst för - barnet eller föräldern som lämnar. Reaktionen att trösta sitter i ryggmärgen. Medan man kämpar för att följa rådet att bara gå, är det inte långt till tanken: det måste väl vara skadligt för barnet att skiljas på det här sättet? Men du kan andas ut och sluta oroa dig! 

Därför har barn separationsångest

Barn knyter an till vuxna i sin närhet enligt vad barnpsykologerna brukar kalla en “anknytningshierarki”. Det innebär att barnet ofta har starkare anknytning till en person i taget. Det är detta vi ibland kallar för att vara mammig eller pappig. Vem den personen är brukar växla, beroende på till exempel vem barnet träffar mest under en viss period.
– För barnet är det en reflexmässig överlevnadsfunktion. I en farlig situation vänder de sig instinktivt till den som är överst i hierarkin, utan att fundera på vem det är. Men om den föräldern inte är där går det oftast utmärkt med den andra föräldern, säger barnpsykologen Malin Broberg.

En "vikarie" för föräldern går lika bra

Samma sak gäller alltså på förskolan. När barnets tryggaste person säger hejdå, kan det först bli förtvivlat.
– Men när den personen försvinner runt hörnet, kan en pedagog fungera som en "vikarierande anknytningsperson". Om barnet har en trygg relation till pedagogen, vill säga, säger Malin Broberg. 
Därför kan det vara en bra idé att låta barn som känner sig extra ledsna vid lämning tas om hand om den pedagog som känner barnet bäst.

Lite separationsångest kan faktiskt vara bra

Men andra ord: svåra lämningar behöver inte vara oroande i sig. Inte heller ett tecken på att barnet inte trivs på förskolan. Och även om allt man vill är att stanna kvar tills barnet slutat gråta, så är det inte nödvändigtvis dåligt att ibland ha lite separationsångest.
– Självklart ska man ge barnet tid och goda förutsättningar att knyta an till personalen under inskolningen. Men när barnet väl är tryggt med pedagogen är jag inte säker på att vi ska sträva efter att helt undvika att aktivera barnets reaktioner på separationer, säger Malin Broberg. Hon menar att det inte finns någon forskning som visar att det skulle vara skadligt med separationsreaktioner.
– Tvärtom vet vi att lära sig bemästra stress i små doser i barndomen kan ha en vaccinerande effekt på den psykiska hälsan senare i livet. Att sträva efter att helt undvika till exempel separationsångest vore inte sunt.
 

5 tips för gladare lämningar

Med det sagt finns det ändå några tips att ta till för gladare lämningar för både föräldrar och barn:

• Smit inte! Även om man inte ska dröja sig kvar för länge, så betyder det inte att det är ett bra tillfälle att smita iväg när barnet är upptagen med något annat.
• Ha samma rutin varje dag. Vinka i samma fönster, rita samma figur med fingret på rutan eller säg samma lilla hejdå-ramsa. Barn som mår extra bra av att ha fasta rutiner kan hjälpas av att man skriver ut bilder på dagens fasta punkter och sätter upp, där kan hejdå-rutinen gärna ingå.
• Var positiv själv! Prata på ett glatt sätt om förskolan på vägen dit, men acceptera även om barnet är ledsen.
• Se till att både du och pedagogerna avsätter lite tid för lämningen. Barnet ska känna att man blir välkomnad och mottagen. Det skadar heller inte att föräldern känner att man lämnat barnet i trygga händer.
• Rådet att man inte ska stanna kvar betyder inte att man måste rusa ut. Däremot är det bra att gå när man väl har sagt att man ska gå, och vinkat adjö. Det spelar ingen roll om du stannar i 20 minuter till. Barnet kommer med största sannolikhet att bli lika ledset ändå.