Har du tappat tålamodet, höjt rösten eller i efterhand ångrat ett onödigt hårt tonläge? Du är inte ensam! Som förälder kan man till och från känna sig hårt prövad, och i perioder kan det kännas som att konflikterna duggar tätt. Det finns många råd att få kring hur man hanterar barnens ilska, men hur hanterar man egentligen sin egen ilska?

För det första – förekom konflikten!

Att du tappar tålamodet har sällan bara med vad barnet gör eller säger. Hur nära du har till att bli arg eller provocerad handlar lika mycket om hur du själv mår, hur trött du är och hur mycket tålamod du klarar av att ha. Glöm inte att se över hur du själv har det i vardagen – om din bägare från början är full av stress och press behövs det inte många droppar för att den ska rinna över.
– Försök att se över vardagssituationen, finns det någon förändring jag kan göra för att minska stressen och belastningen på mig själv? Det kan betyda att man för en period behöver välja bort något som är viktigt, men det kanske ändå kan vara värt det, säger psykologen Clara Zelleroth, som tillsammans med Helga Johnsson Wennerdal är författare till boken ”Må bra som förälder: Psykologernas strategier för småbarnsåren”.
Ett bra knep är att bestämma dig för låta vissa moment i vardagen, som du ofta märker präglas av bråk och tjat, ta lite längre tid. Fundera över vad du kan tänkas behöva göra för att förändra just de stunderna.
– Kan du testa att ha med lite mellis till barnen vid hämtning så att det inte blir så bråttom med middagen? Eller lägga om arbetstiderna och komma en kvart senare, för att få lite mer marginal på morgonen?

Ta den där pausen

Du har säkert hört det förut, och kommer förmodligen höra det igen: kan du köpa dig en sekund innan du reagerar så är det guld värt. A-N-D-A-S, räkna till tio, blunda, vänd dig bort eller gå in i ett annat rum en stund – det du behöver göra för att inte agera på känslan av ilska när skorna vägrar åka på för hundrade morgonen i rad.
– Försök att skifta fokus från att vara mitt i känslan till något annat som sker här och nu, som att notera hur fötterna känns mot underlaget eller något annat konkret. Strategier som distraherar dig, som att räkna baklänges i steg om sju eller komma på så många namn du kan på bokstaven A, kan ge dig det andrum du behöver för att kunna ändra riktning och välja hur du ska agera istället för att följa impulsen, säger Helga Johnsson Wennerdal.
Under den sekunden hinner man förhoppningsvis fråga sig själv om striden är värt att ta, och om din reaktion står i proportion till konflikten.

Försök behålla lugnet

Även om det är galaxer ifrån hur du egentligen känner dig, försök att hålla en lugn och avslappnad kroppshållning, prata långsamt och inte för högt eller argt.
– Undvik att konfrontera barnet och även att ha direkt ögonkontakt, det kan upplevas som hotande och ytterligare trigga igång ilska, säger Clara Zelleroth. Känner du att du inte orkar maskera känslorna (det är förståeligt!), gå istället undan en stund. Om det finns en annan vuxen i närheten kan du låta hen ta över, eller förklara för barnet att du behöver gå iväg en kort stund för att lugna ner dig.

Se med barnets ögon

Om du, kan, försök att ta ett steg tillbaka och se situationen ni hamnat i utifrån ditt barns perspektiv. Kanske har ni pratat om varandra helt, eller är barnet helt enkelt för trött för att kunna följa även de enklaste instruktioner?
– Kan en ilskereaktion bero på att barnet inte känner sig förstått snarare än att han eller hon ”aldrig kan skärpa sig”? Kanske ställde du just den här gången ett för högt krav på barnet utifrån omständigheterna? Ett barn som är trött och hungrigt efter en lång förskoledag kanske inte förmår leva upp till förväntningar som vid ett annat tillfälle är helt rimliga. Påminn dig om att barnet inte har en lika utvecklad förmåga till självkontroll som du och antagligen gör så gott det kan, säger Helga Johnsson Wennerdal, och påminner om att även om du uppfattar barnets beteende som orimligt envist, hjälper det sällan i stunden att påpeka det …

Glöm inte att säga förlåt!

Alla blir arga ibland, och när det händer: glöm inte att be om ursäkt. Ta på dig hela ansvaret för det som hände, och förklara tydligt att det inte är okej att reagera som du gjorde, och att du ska göra allt du kan för att det inte ska hända igen.
– Du kan ge en kort förklaring genom att till exempel säga: Jag blev stressad för att vi hade bråttom och när jag är stressad blir jag lättare arg, men lägg inte över dina känslor och ansvaret för dessa på barnet.

BONUS! Fler strategier och råd i Rulla vagn-podden!

Här kan du lyssna på Helga Johnsson Wennerdal när hon pratar om att må bra för att orka vara en bra förälder, behålla pirret i relationen och hur du överlever trotsåldern.