Många kvinnor vittnar om att PMS-besvären antingen blivit sju resor värre, eller plötsligt börjat ge sig till känna, efter att de fött barn. Det ligger nära till hands att tänka att kroppen förändrats efter graviditeten, och att det är barnafödandet som är orsaken. Men det är inte hela sanningen. Faktum är att det är mer troligt att det handlar om ålder, än om graviditet.
– PMS är någonting som kan variera en del under livet. Besvären brukar uppstå först i 20-årsåldern, men kan tillta och för många är de som värst mellan 30 och 40. Under denna tid i livet är det vanligt att man antingen just fått barn eller har småbarn, och kan därför uppfatta det som att besvären är kopplade till graviditet och barnafödande. Men det finns inga vetenskapliga studier som visar på en sådan koppling. Däremot vet man att under just den här tioårsperioden har många lite värre besvär, säger läkare Rebecka Gardell.

Ett virrvarr av saker som påverkar

Oavsett ålder så bjuder förstås inte småbarnsåren heller på de bästa förutsättningarna att motverka och lindra PMS-besvär. Varken vila eller motion, som är effektivt mot PMS, brukar kunna stå högst upp på priolistan för den som har små barn. Det är inte så konstigt att många kvinnor upplever att PMS:en blir värre.
– Har man små barn så finns det många påfrestningar i livet i övrigt. Många kvinnor drabbas också av dåligt samvete, för att man känner sig irriterad eller arg, och är rädda för att ta ut det på barnen. Det i sig kan bli till en negativ spiral av dåligt mående. Så det är ett virrvarr av saker som är svåra att skilja från varandra, säger Rebecka Gardell.

Vad kan man göra själv?

Visst finns det saker man kan göra för att lindra besvären. Du kan hjälpa din kropp genom regelbunden motion (en vagnpromenad räcker gott och väl!). Det är även bra med vila, ordentlig sömn (lycka till...), avslappning och yoga – och att undvika koffein och alkohol. Men en viktig sak (som inte tar lika lång tid som ett yogapass!) är att hjälpa ditt sinne genom att fokusera på att acceptera och förekomma dina besvär.
– En viktig grund är att skaffa sig förståelse för vad som händer i din kropp. Man ska inte behöva bli överraskad varje månad, det hjälper jättemycket att vara förberedd. På så sätt kan man även förbereda sin partner och familj. Det blir lättare konflikter när ens partner inte förstår vad det är som händer, säger Rebecka Gardell.
Så har du inte redan laddat ner en app (här är vår favorit!) som håller koll på menscykeln och måendet – fram med mobilen och låt den jobba åt dig!

Sök vård om livet inte funkar!

För ungefär fem procent av kvinnorna är besvären så svåra att livet inte fungerar som det borde, då kallas det PMDS. Upplever man att PMS:en ställer till så stora problem i vardagen, kan man vända sig till vården för att få mer hjälp än vad yogamattan kan erbjuda.
– Jag träffar många som söker hjälp för PMS. Det första vi gör är att reda ut om det rör sig om hanterbara besvär, så kallad PMS, eller om PMDS. Är det PMDS så finns behandling att tillgå i form av KBT med en legitimerad psykolog, men även antidepressiva läkemedel som man tar i två veckor mellan ägglossning och mens. Vissa blir också hjälpta av p-piller, säger Rebecka Gardell. Hon påminner även om att det är viktigt att utesluta att det skulle röra sig om en depression, som kan bli värre under PMS-veckorna.

Mer forskning behövs

Varför man ska behöva stå ut med svårare PMS just mellan 30 och 40 är fortfarande oklart.
– Det är ett område som är ganska understuderat tyvärr. Det är viktigt för läkare att känna till dessa besvär, som ju drabbar en stor del av befolkningen, och att vi är medvetna om hur de bör hanteras. Det finns studier på gång, men det behövs mycket mer forskning, säger Rebecka Gardell.

***

Fakta: Vad är PMS?

PMS är inget mysterium, utan idag vet man att det beror på gulkroppshormon som påverkar hjärnan. Vid ägglossning släpps en äggblåsa från äggstocken. Om den inte befruktas så omvandlas den till en så kallad gulkropp, som utsöndrar gulkroppshormon fram till dess att mensen kommer, omkring två veckor senare. Vissa personer är känsligare än andra för hormonet, och under den här perioden utsätts hjärnan för massor av gulkroppshormon, som då kan orsaka nedstämdhet, ångest, humörsvängningar och koncentrationssvårigheter.