Vad fick dig att vilja bli förlossningsfotograf?

– Jag hade länge gått och tänkt att jag ville fota en förlossning men visste inte riktigt hur jag skulle närma mig det. Jag jobbade tidigare som journalist och fotograf på tidning och älskar att fota dokumentärt. Så när jag fick frågan av en bekant, om inte jag kunde fota hennes förlossning, kände jag att jag hade fått chansen som jag gått och väntat på. Jag hade själv fött barn ett år tidigare och visste inte riktigt hur jag skulle reagera eller vad jag skulle tycka om att fota en förlossning. Men det var allt jag hade hoppats på och mer. Som fotograf är det bland det bästa jag varit med om!

Vad är det bästa med att fota en förlossning?

– Åh, det finns så mycket. Att få fota en händelse som förändrar någons liv. Hur mamman tar sig igenom värkarna, hur partnern finns där och stöttar - deras teamwork. Sen är det såklart häftigt när det helt plötsligt finns ett nytt liv i rummet. I den stunden försöker jag att fokusera, men tårarna bara rinner bakom kameran. Det är så himla stort.
– En annan höjdpunkt är när de nyblivna föräldrarna får se bilderna från förlossningen för första gången. Att kunna ge något så fint känns ovärderligt. De kommer att kunna se tillbaka på de här bilderna resten av sitt liv och även den lilla bebisen kommer längre fram i livet att kunna se hur det gick till dagen då hon/han kom till världen. Så häftigt!

Hur ser en vanlig förlossningsfotografering ut?

– Till en början handlar det mycket om att fota under värkarbetet; hur partnern finns där och stöttar men också detaljer som berättar storyn om dagen. Föräldrarna kanske har på någon speciell låtlista, vi kanske hinner med någon sista gravidbild om mamman vill det, och så fotar jag även klockslag. Jag håller mig alltid i bakgrunden och försöker vara så omärkbar som möjligt för att inte störa under den här speciella dagen.
– Sen helt plötsligt är det dags för den sista krystningen. Då dokumenterar jag när bebisen lyfts upp på mammans bröst och föräldrarna som ser sin bebis för första gången. Då är det mycket tårar och lycka. Jag finns helt enkelt med för att dokumentera allt det fantastiska som sker där och då. Det som kan vara svårt att visualisera sådär i efterhand och som oftast bara lever kvar som en känsla. Sedan stannar jag även kvar och fotar när bebisen mäts och vägs, och när pappa sätter på första blöjan!