Under spektakulära former, utklädd till dragqueen, friade Alexander till flickvännen, träningsbloggaren och youtubern Ida Warg på stranden i Thailand. Nyligen sa de ja till varandra i Stockholms stadshus. I samma veva har den gemensamma podden Sån't är livet fått en raketstart. Och varje vecka lyssnar nära 150 000 svenskar på Framgångspodden, där Alexander möter människor som har nått stor framgång.

Både du och Ida verkar lägga massor av tid på att jobba hårt, träna rätt och äta sunt. Hur ska ni hinna med allt som nyblivna föräldrar?

– Vi kommer behöva ändra en del, det är helt klart. En grej som jag kommer att fortsätta med är att börja dagen tidigt; jag går upp 04.50 för att svara på mejl och beta av to-do-saker, sedan drar jag och tränar, och när andra vaknar vid 7-8 har jag redan jobbat i två timmar.
– En grej som vi kommer att ändra på är att äta middag tillsammans. Som det är nu käkar vi aldrig ihop; Ida kan äta vid 5-tiden medan jag äter någon gång mellan 7 och 9. När vi blir föräldrar har vi bestämt att vi ska stänger av jobbet klockan 17, och istället då laga mat ihop. Det är viktigt för att barnet ska känna att vi är närvarande; som pappa och mamma är vi den största grejen i barnets liv.

Vem kommer att göra vad?

– Vi kommer att ha ett delat ansvar, det är vi helt överens om. Eftersom vi båda har jobb som är raka motsatsen till 9-till-5 kommer vi att kunna switcha från dag till dag. Att ha ett så jämställt föräldraskap som möjligt tror jag också är viktigt för att relationen ska funka.
- Jag hade David Eberhard som gäst i Framgångspodden. Han är överläkare i psykiatri och har skrivit böcker om relationen mellan föräldrar och barn. Han betonade att föräldraskapet inte handlar om kvalitetstid, utan om kvantitetstid; du behöver vara där när ditt barn är arg, ledsen och glad. Det är många – kanske särskilt pappor – som inte fattar det där; de tror att det räcker att leka och stoja med barnet mellan jobb och nattning. En sådan pappa vill jag inte bli. Jag är 110 procent committad till det här nu.

Väntar ni en flicka eller pojke?

– Det blir en pojke! Såklart spelar det inte någon roll; vi vore precis lika glada om det skulle vara en tjej. Men nu är det en pojke, och det känns speciellt för mig, med tanke på min historia med min pappa. Det känns som att jag kan ta revansch nu, på något sätt.

Hur var din egen pappa?

– Han drog när jag var 1. Under hela min uppväxt har jag saknat en fadersgestalt, jag har saknat att ha en pappa. Han var rätt strulig, och fanns aldrig där. Jag har 5-6 halvsyskon som jag har aldrig träffat, och han hotade vår familj till döden; vi hade falsk adress och hemliga identiteter för att han inte skulle hitta oss. När jag nu själv ska bli förälder blir jag än mer tacksam för allt som min mamma gjort för mig. Jag tycker att pappa gott hade kunnat höra av sig när jag blev myndig, men istället var det jag som sökte honom i Australien, dit han flyttat, när jag var 24.



Har du någon kontakt med din pappa idag?

– Ja, han har faktiskt börjat skriva lite nu när han sett att jag ska bli farsa. Jag svarar, och har ingenting emot honom, men det tar det inte bort det som har varit. I min kommande bok Framgångsboken berättar jag hela storyn, och slaktar honom rätt så hårt.

Vad skrämmer dig mest med att själv bli pappa?

– Jag hoppas att Idas och min relation ska vara fortsatt bra, att vi får den att funka, och att vi håller passionen uppe. Att bli föräldrar har miljoner, kanske miljarder, människor blivit före oss, så det ser jag inte som rocket science. Utmaningen är väl – och det är det som skrämmer mig – att det ska hålla mellan oss, att vi inte blir några trötta föräldrar som bara lever för våra barn. Eftersom jag är uppvuxen med föräldrar som kraschat sin relation är det nog extra viktigt för mig att jobba på att få det att funka för Ida och mig. Det är min största oro, och jag tror att det är en sund oro, eftersom man då inte tar varandra för givet.



Är det därför som Ida och du gifte er så kort efter förlovningen?

– Ja, och mest viktigt är det för mig. Ida tycker det är nice att vi gifter oss såklart, medan jag verkligen känner att jag vill göra allt rätt för att det här ska hålla. Direkt när vi i november fick reda på att vi skulle bli föräldrar bestämde jag mig för att fria. Vårt barn kommer inte att bry sig så mycket om det, men för mig kommer det kännas bra att kunna säga att vi valde att gifta oss innan.



Så hur var bröllopet?

– Det var smått … det var billigt … och vackert! Jag har tyvärr varit på många bröllop där paret har skilt sig ett år senare, så för mig känns det fel att stå framför en präst och lova att älska min fru tills döden skiljer oss åt. Det kan man inte lova varandra! Därför gifte vi oss borgerligt, och helt ärligt – vi hade inte så bra koll – trodde vi att det skulle innebära en liten ceremoni hos polisen, som på passcentralen. Men så visade det sig att vi fick gifta hos på stadshuset, och det var ju riktigt pampigt och fint.



Gick allt enligt plan?

– Jag tog rätt så lätt på det, faktiskt. Min polare Albert messade mig dagen innan och frågade om jag vill träna på lördag. Jag hann inte svara då, och när han såg på mina sociala medier att jag skulle gifta mig förstod han varför jag inte svarade. ”Jag kan inte vid 10, för jag ska gifta mig vid 13, svarade jag. Men vi kan gymma vid 7.” Han bara garvade, och vi gick och tränade vid 7. Jag hann också jobba hela förmiddagen. När det var typ en timme kvar fick jag veta att det hörde till traditionen att ha en brudbukett, så jag fick skynda ner till den lokala blomstersnubben här och fick med mig en jättefin bukett hem. 

I Framgångspodden har du mött hundratals gäster som är drivna, smarta och framgångsrika.

Om du permanent fick byta liv med en av dina gäster, vem skulle du välja?

– Den förmodligen största gästen som jag haft med är Max Tegmark. Han är ett okänt namn för många, trots att han klassas som världens smartaste svensk. Han är fysiker och kosmolog, och är polare med Elon Musk, Larry Page och den nyligen bortgångne Stephen Hawking. Han har en nått en position där han kan förändra världen på riktigt, och eftersom det också är mitt mål skulle det verkligen underlätta för mig att få leva Max Tegmarks liv.